POWER DISTORTION 3 – Överförandets katharsis, Galleri Studio 44, Stockholm 2013
Under första halvåret 2012 utspelade sig ett konstprogram med praktiker som kunde kopplas till det problematiska begreppet performance. Man kan säga händelsekonst. Programmet kallades Power Distortion 2 och utspelade sig på och i anslutning till Konstnärshuset i Stockholm under ledning av konstnären Åsa Elieson. Med omsorg om presens och deltagarnas samtidighet förbjöds all fotografering. Dokumentation och reflektion utfördes fortlöpande i text av författarna Lili Von Wallenstein och Stig Larsson. Projektet genererade ytterligare okontrollerbara virvlar av utsagor och förväntningar. Texter, skrivna av recensenter, projektledaren samt övriga medverkande konstnärer. Därtill samtal, meningsutbyten och frågetecken. Med dessa skrivna och oskrivna texter som avstamp, går projektet nu in i sin tredje fas där Åsa Elieson presenterar en rumslig installation för besökaren på Studio 44 att gå in i – och på nytt gå vilse.
Dokumentationens dilemma är glipan mellan fakta och fantasi, mellan det allmänt överenskomna och det personligt upplevda, mellan foster och moderkaka, mellan glömska och minne, mellan eruption och överslätande. Dokumentationens strävan är att uppnå fullständig samstämmighet med sin utgångspunkt, samtidigt som alla förstår att det är en paradox. Glipan är vad som kan ge dokumentationen liv. Power Distortion går vidare från den insikten till ett fullständigt bejakande av mellanrummen, potentialiteten och fullbordandets överskridande.
Efter att lamporna släckts och dörren till det hundra år gamla venetianska palatset vid Stureplan gått i lås efter den sista besökaren på morgonkvisten den 2 juni 2012, efter att den sista redovisningen till instanser för finansieringen av projektet var inlämnad, efter att världar hade öppnats och slutits igen – i en takt och oordning som annars bara sker i drömmar, satte sig konstnären / curatorn / modern / projektledaren / skriftställaren / ekonomiansvarige / talangscouten / marknadsföraren / omvärldsanalytikern / administratören / uppdragsgivaren / moderatorn / byråkraten / vännen / fadern / städaren / roddaren / teknikern / inköparen / assistenten / chaffören / förhandlaren / hotet / bagatellen / dåren och initiativtagaren Åsa Elieson på trappan till Konstnärshuset på Smålandsgatan 7 och erfor en känsla av att lämna jorden.
Alla dessa fläckvisa avgörande upplevelser, så många människor, så många frågor, så många hissnande konstnärer, så mycket skräck, så mycket stadig beslutsamhet, så mycket eufori. Och egentligen var hon ju ensam om alltsammans, om det övergripande, om detaljernas sammanflätning. Var hon inte? Medan hon sömngångaraktigt trocklade sig fram på Stockholms gator, mellan tusen och åter tusen löpare, sponsorer och påhejare i det uppflammande Stockholm Marathon växte sig insikten fram: Jag är den som måste samla ihop allt detta, det är i mig allt detta finns nu, åt mig att förvalta. Hundratals har de varit som fått med sig brottstycken, som stenar att stoppa i fickan, fyllor att sova ruset av, baksmällor att genomlida, impulser att spinna vidare på, elektromagnetiska fält som bytt 
riktningar. Men det är bara jag som kanske kanske vet något om muren och alla dess håligheter, den som varken revs ner eller stod kvar. Det finns bara ett sätt att gå vidare, tänkte hon utmattad. Genom fortsatt konstnärlig handling. På basis av denna insikt är Power Distortion nu, drygt ett år senare, redo att kunna presentera sin tredje etapp: POWER DISTORTION 3 – rumsligheter i minnets tjänst.
Utställningen Power Distortion 3 hänger sig åt upprepningens konst, minnets förvanskande och den personliga utgångspunkten som absurt alibi. PD 3 ger ny kropp åt 2012 års Power Distortion.