Uppvuxen vid en tjärn i Nordnorge där han suttit i åratal och hört jojken stumna runt sig. En omöjlig situation av lojalitet och uppgiven desperation över det muntliga berättandets och gemenskapens omöjlighet i det samhälle som fråntagits sitt språk och brutit en historisk kontinuitet har drivit den känslosamme sjösamen in i skogarna för att i akt och mening åter sätta tonen i rörelse. Lider av tinnitus då det starka ljudet alltjämt stillastående lever kvar inom honom utan syre. ”Det är som om den lagt sig stilla på en ton bara, en förbannat stum ton”, skriver han i sin loggbok den 31 maj 2010. Flydde 2010 vattenspegelns kvävningsdöd för skogarnas skoningslöshet och är sedan dess åter stadd i vandring, nomad åter i rörelse. Uppträder vanligen med en domherre sittande på sin högra axel.
>> (hör monologen UPPBROTTET här.)